Tråkiga nyheter
Ylvas Frodos lilla valp Tuja som bara vägde 137 gram när den föddes finns inte mer :´(
Tuja gick inte upp i vikt som de andra. Hon gick bara upp i snitt 11gram/dag medan de andra ökade 24. När hon var ca 5 dygn fick hon en antibiotika kur eftersom det hördes ett litet biljud i lungorna och det kunde vara en begynnande lunginflammation.
Förra torsdagen tyckte jag hon verkade lite slö igen men på fredagen var det åter full fart.
I tisdags kom Tujas tilltänkta familj och hälsade på henne och all var frid och fröjd.
Tidigt i torsdags morse vaknade jag av att det var ett väldans skrikande inne i Ylvas valplåda och när jag gick dit var det Tuja som skrek och skrek. Hon hade halsen sträck och verkade ha svårt att andas. Jag lyfte upp henne och hon lugnade sig så jag la tillbaka henne hos sina syskon. Vid 8-tiden vakande jag igen av skrik och nu var Tuja dålig, flämtandades, hon hade halsen sträckt och var blek om slemhinnirna.
Min bästa hus-veterinär Anna-Karin Eng hoppase över frukost och andra morgonrutiner och körde till sin mottagning där jag mötte henne.
Tuja fick syrgas, vätska under huden och värmedyna. Hon låg hela tiden på mitt bröst, hon flämtandades, skrek ibland och var tyst ibland. När det gått en halvtimme och det inte skett någon förändring så rådfrågade A-K en specialist och Tuja fick lite cortison, alla trodde vi att det var lunginflamation. När det gått en timme och Tuja bara blivit sämre och sämre så beslutade jag och A-K att nu fick det vara nog. Tuja fick en avlivningsspruta och efter några jobbiga andetag var hon död.
Trots att Tuja bara var 3,5 veckor så hade jag hunnit och fästa mig vid henne, men det känns ändå skönt för jag vet att jag tog rätt beslut. Hon hade ju i hela sitt korta liv varit i behov av extra uppmärksamhet, stödmatning och tidvis medicinering. Hon var så tillitsfull och brukade suga på min haka eller fingertopp, kanske trodde hon att det kunde komma mat därifrån.
Men nu...
För att liva upp stämningen lite ska jag visa er att de andra två valparna är friska och nu börjar det vara full fart som gäller. De har också fått namn och heter numer Frode och Lea.
Som vanligt så är det ingen hög kvalité på filmerna eftersom jag filmat med mobilen, men det syns ju vad det föreställer i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=lxc_bTd3id0
http://www.youtube.com/watch?v=UrNHvBSxEXA
Frode försöker busa men ser mest ut som ett berusat marsvin. Syster Lea tar det lugna och Mamma Ylva försöker hålla lite ordning på busen.
Tuja gick inte upp i vikt som de andra. Hon gick bara upp i snitt 11gram/dag medan de andra ökade 24. När hon var ca 5 dygn fick hon en antibiotika kur eftersom det hördes ett litet biljud i lungorna och det kunde vara en begynnande lunginflammation.
Förra torsdagen tyckte jag hon verkade lite slö igen men på fredagen var det åter full fart.
I tisdags kom Tujas tilltänkta familj och hälsade på henne och all var frid och fröjd.
Tidigt i torsdags morse vaknade jag av att det var ett väldans skrikande inne i Ylvas valplåda och när jag gick dit var det Tuja som skrek och skrek. Hon hade halsen sträck och verkade ha svårt att andas. Jag lyfte upp henne och hon lugnade sig så jag la tillbaka henne hos sina syskon. Vid 8-tiden vakande jag igen av skrik och nu var Tuja dålig, flämtandades, hon hade halsen sträckt och var blek om slemhinnirna.
Min bästa hus-veterinär Anna-Karin Eng hoppase över frukost och andra morgonrutiner och körde till sin mottagning där jag mötte henne.
Tuja fick syrgas, vätska under huden och värmedyna. Hon låg hela tiden på mitt bröst, hon flämtandades, skrek ibland och var tyst ibland. När det gått en halvtimme och det inte skett någon förändring så rådfrågade A-K en specialist och Tuja fick lite cortison, alla trodde vi att det var lunginflamation. När det gått en timme och Tuja bara blivit sämre och sämre så beslutade jag och A-K att nu fick det vara nog. Tuja fick en avlivningsspruta och efter några jobbiga andetag var hon död.
Trots att Tuja bara var 3,5 veckor så hade jag hunnit och fästa mig vid henne, men det känns ändå skönt för jag vet att jag tog rätt beslut. Hon hade ju i hela sitt korta liv varit i behov av extra uppmärksamhet, stödmatning och tidvis medicinering. Hon var så tillitsfull och brukade suga på min haka eller fingertopp, kanske trodde hon att det kunde komma mat därifrån.
Men nu...
För att liva upp stämningen lite ska jag visa er att de andra två valparna är friska och nu börjar det vara full fart som gäller. De har också fått namn och heter numer Frode och Lea.
Som vanligt så är det ingen hög kvalité på filmerna eftersom jag filmat med mobilen, men det syns ju vad det föreställer i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=lxc_bTd3id0
http://www.youtube.com/watch?v=UrNHvBSxEXA
Frode försöker busa men ser mest ut som ett berusat marsvin. Syster Lea tar det lugna och Mamma Ylva försöker hålla lite ordning på busen.
Kommentarer
Trackback
