Kennel Lundetuvans blogg...

Idag är Ylvas + Frodos kull 4 veckor och väger nu strax under 1 kg. De har börjat att provsmaka "riktig" mat och tycker att det är jättegott. Dessutom har de blivit avmaskade för första gången, vilket inte var lika populärt.

De har också hunnit med några dagars diarré men den avhjälptes snabbt  med lite Verum hälsofil :o)

Sina namn har de också fått och på svenska är de Stormhatt-kullen men på latin heter de...


...Aconítum-kullen; Lundetuvans Lea Venusvogn och Lundeuvans Frode Munkeluve



Lea, som kommer att stanna här hos oss, busar med mamma Ylvas nöffegris ;o)

Ylvas Frodos lilla valp Tuja som bara vägde 137 gram när den föddes finns inte mer :´(

Tuja gick inte upp i vikt som de andra. Hon gick bara upp i snitt 11gram/dag medan de andra ökade 24. När hon var ca 5 dygn fick hon en antibiotika kur eftersom det hördes ett litet biljud i lungorna och det kunde vara en begynnande lunginflammation.

Förra torsdagen tyckte jag hon verkade lite slö igen men på fredagen var det åter full fart.

I tisdags kom Tujas tilltänkta familj och hälsade på henne och all var frid och fröjd.

Tidigt i torsdags morse vaknade jag av att det var ett väldans skrikande inne i Ylvas valplåda och när jag gick dit var det Tuja som skrek och skrek. Hon hade halsen sträck och verkade ha svårt att andas. Jag lyfte upp henne och hon lugnade sig så jag la tillbaka henne hos sina syskon. Vid 8-tiden vakande jag igen av skrik och nu var Tuja dålig, flämtandades, hon hade halsen sträckt och var blek om slemhinnirna.

Min bästa hus-veterinär Anna-Karin Eng hoppase över frukost och andra morgonrutiner och körde till sin mottagning där jag mötte henne. 

Tuja  fick syrgas, vätska under huden och värmedyna. Hon låg hela tiden på mitt bröst, hon flämtandades, skrek ibland och var tyst ibland. När det gått en halvtimme och det inte skett någon förändring så rådfrågade A-K en specialist och Tuja fick lite cortison, alla trodde vi att det var lunginflamation. När det gått en timme och Tuja bara blivit sämre och sämre så beslutade jag och A-K att nu fick det vara nog. Tuja fick en avlivningsspruta och efter några jobbiga andetag var hon död.

Trots att Tuja bara var 3,5 veckor så hade jag hunnit och fästa mig vid henne, men det känns ändå skönt för jag vet att jag tog rätt beslut. Hon hade ju i hela sitt korta liv varit i behov av extra uppmärksamhet, stödmatning och tidvis medicinering. Hon var så tillitsfull och brukade suga på min haka eller fingertopp, kanske trodde hon att det kunde komma mat därifrån.

Men nu...

För att liva upp stämningen lite ska jag visa er att de andra två valparna är friska och nu börjar det vara full fart som gäller. De har också fått namn och heter numer Frode och Lea.

Som vanligt så är det ingen hög kvalité på filmerna eftersom jag filmat med mobilen, men det syns ju vad det föreställer i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=lxc_bTd3id0

http://www.youtube.com/watch?v=UrNHvBSxEXA

Frode försöker busa men ser mest ut som ett berusat marsvin. Syster Lea tar det lugna och Mamma Ylva försöker hålla lite ordning på busen.

Nu ska ni få se vad som fanns inne i Iduns tjocka bäbismage :o) ...men jag tar det från början.

Min "kennel-tjej" Minna kom till mig efter skolan för att få se Ylvas valpar för första gången och vi satt inne vid valplådan och tjusade valpar och pratade när vi hörde att Idun gnydde ute i köket. Jag gick ut dit för att kika vad det var som var på gång och såg då att hon hade värkar.

In till valplådan i sovrummet med henne och det dröjde inte länge innan hon började krysta. Spännande för Minna blev det då hon nu fick chansen att vara med när valparna skulle födas och hon fick till uppgift att kolla klockan och tala om vad den var när valparna föddes.



14:13 föddes 1:an en tik som vägde 158 gram.


Idun tvättar och tar bra hand om sin valp.


7 minuter senare, 14:20 kom 2:an en hane som vägde 157 gram.


Ute i köket står Ylva och är sur för att hon inte får vara med och se vad som händer.


14:57 föddes 3:an, en liten hane som bara vägde 124 gram...


...och efter ytterligare 9 minuter så kom 4:an, ännu en hane som vägde 143 gram.


Så ligger de där, 1:an 2:an 4:an och 3:an, och smaskar på den goda mjölken från Mamma Idun som nu tyckte att det var färdigt, men det tyckte inte jag.

När jag klämde Idun på magen så kändes det som det var en valp kvar därinne och när inget hänt efter en timme så ringde jag till veterinären som tyckte att vi skulle vänta en stund till eftersom Idun inte hade haft några värkar efter att 4:an föddes.

Efter ytterligare en timme bestämde jag mig för att det var lika bra att åka iväg och få det uppkollat innan det blev så sent på kvällen. Jag packade om valparna i lådan så de skulle ha det varmt medan mamma var borta och så bar det iväg till Strömsund för ultraljud och/eller röntken.

Jag kan berätta att det var ett väldigt dyrt sätt att få reda på att Idun var nödig ;o) det var nämligen hennes fulla tarm och/eller urinblåsa jag känt :o/ Jag kunde nu ialla fall ta det lugnt med vetskapen att Idun och Nisse fått 1 tjej och 3 killar med alla öron, svansar och tår på plats.

Efter vägningen efter ett dygn såg jag att alla utom tiken gått ner i vikt, inte så många gram för 2:an och 4:an, men alldeles för mycket på den redan så lilla 3:an.

Nu är det 3 dygn sedan de föddes och äntligen har 3:an ökat i vikt. Han är inte uppe i sin födelsevikt ännu men är på rätt väg i alla fall. Så det blir att fortsätta att stödmata honom var 3-4:e timme och hoppas på att han ska klara sig.


Vidare rapporter kommer...

Jaa, vad ska man säga om den bäbismagen? Dag 60 idag och jag hoppas att det inte är en sumo-puppis utan fyra eller fem som lagom stora.



Vi får se om det har hänt nåt till i morron ;o)

Idag är Ylva och Frodos valpar 1 vecka och alla mår bara bra. Ylva är en riktigt duktig mamma men hon har inte riktigt ro att ligga hos valparna så mycket som jag vill att hon ska, så därför har jag lagt en värmedyna under deras fäll så det inte ska vara för kallt.


Ylva vill helst sitta och ge di till sina små.


1:an, tik, 275 gram - 3:an, tik, 183 gram - 2:an hane, 281 gram.

Lilla tiken vill inte öka i vikt som de andra, hon har dock ökat hela tiden med nåt gram per dygn. Hon är pigg och rörlig och det verkar inte vara nåt fel på henne förutom vikten. Jag har börjat att ge henne lite extra tillägg.



Killen sover sött.

Efter att ha varit ovanligt "mattig" under hela måndagen började Ylva plötsligt krysta där hon satt på golvet vid mina fötter. Snabbt in i valplådan och efter några minuter kom första valpen. 22 miuter senare hade 2 tikar och 1 hane sett dagens ljus och Ylva var lite chockad över vad som hänt och ville inte bli lämnad ensam.

Hon förstod nog inte riktigt vad det var för små kravlande pipdjur som pluppade ur henne en efter en och inte nog med det de ville suga på henne också.

Vänligt men bestämt fick jag övertala henne att ligga still så länge att bäbisarna fick suga i sig lite mjölk och efter några timmar är Ylva på det klara med vad som har hänt och tar väl hand om sina och Frodos fina valpar.



Klockan 17:47 föds 1:an en tik på 165 gram...


...7 minuter senare kommer 2:an en hane på 173 gram.



...och jag hinner inte med att fota födelsen eftersom det går så fort.



Ylva nosar, slickar och funderar på vad det är som hänt...



...och så 17:59 - plupp och så har 3:an en tik på 137 gram fötts.



Ungefär 40 minuter efter att ha suttit vid mina fötter vid köksbordet har Ylva fött 3 välskapta valpar med 6 tår på varje tass.



Ylva bekantar sig med sina små bäbisar...



...och sedan rullar hon ihop sig och vilar lite.


Puppisarna får suga lite och somnar sedan en stund inrullade tillsammans med sin duktiga mamma Ylva.



Och så ligger de där på den rena fällen - 2 timmar gamla och de verkar ganska nöjda med hur livet tett sig hittills.