Slut på...
I måndags när vi gick vår vanliga skogsväg så fanns där helt plötsligt björnspår i leran. Jag är skiträdd för att möte en björn när jag är ute i skogen med hundarna så nu blir det inga fler förän till hösten när nallarna har gått i ide igen. Skulle kunna tänka mig en promenad om det var flera människor med, men jag tvekar även då...
3 lundisar och 3 bordisar på skogspromenad.
hm...björnspår...vill Maria vänligen tala om exakt var hon såg dom spåren? Jag har gått senast nu ikväll en lång tur på järnvägen och har ju nu i år kommit över min rädsla för att möta björn rätt så bra.
Jag som inte har varit speciellt rädd för att gå i skogen förut har dock de senaste åren ibland gått våra skogspromenader lite med stundvis bultande hjärta & geleaktiga ben då hundarna tvärstannat och lyssnat spänt. Och nytt för i år då så har jag inte varit lika skraj... ända tills jag läste det du skrivit!
Suck, jag lär väl för hundarnas skull trotsa min rädsla ändå och fortsätta våra skogspromenader, men lika kul är det ju förstås inte när man måste vara lite ängslig att möta en stor nallebjörn som kanske inte tycker om oss.
Bara det snabbt blir sommar så de hittar mera mat att äta så kanske man blir "tuff" igen och kan njuta fullt ut av skogsturerna, eller vad tror du?
Oj, nu blev det ett lång inlägg på ett litet kick :)
Brum Brum från / Åsa
...det var inte längs järnvägen utan på en skogsbilväg vid Fyrås Trä som vi såg björnspåren. Den vägen är så bra att gå eftersom det är bommsd så man vet att det inte kommer några bilar... och så är den oftast plogad hela vintern.
Usch då!=/
Huff, skummelt.. Skjønner deg veldig godt
