En biltur...
... var vi tvugna att ta igår kväll och nu förstår jag hur skotträdsla hos en hund ser ut.
Runt fem small det första gången och Unni kom springande och ville upp i knät. Hon lugnade ner sig efer ett tag, men när det började smälla ännu mer blev hon verkligen orolig. Hon sprang fram och tillbaka och hela tiden gnällde hon bedrövat, stessade upp sig mer och mer och hässjade. Moa reagerade lite annorlunda, hon blev som alldeles stel och nästan apatisk samtidigt som hon var på helspänn. Idun brydde sig inte och jag hoppas att det förblir så trots de andras reaktioner.
När klockan var runt tio så började det bli ohållbart så vi satte alla hundarna i bilen och köre mot Östersund. Efter en minut var det alldeles lugnt, inget gnäll inget hässjande, Unni och Moa bara låg och åkte bil som de brukar. De fortsatte att hålla sig lugna även om bilen stod still med motorn igång. Vid halv ett var vi hemma igen och det var slut på smällandet.
Mest orolig var jag för att Moas oro skulle få henne att börja föda sina valpar och att det skulle vara för tidigt. Jag oroade mig också för Lilja Kanin som även honska ha sina ungar vilken dag som helst - en kaninhona som oroas för mycket biter ihjäl sina ungar.
Som tur var så gick allt bra och alla magar fortsätter att växa ett tag till :o)
Runt fem small det första gången och Unni kom springande och ville upp i knät. Hon lugnade ner sig efer ett tag, men när det började smälla ännu mer blev hon verkligen orolig. Hon sprang fram och tillbaka och hela tiden gnällde hon bedrövat, stessade upp sig mer och mer och hässjade. Moa reagerade lite annorlunda, hon blev som alldeles stel och nästan apatisk samtidigt som hon var på helspänn. Idun brydde sig inte och jag hoppas att det förblir så trots de andras reaktioner.
När klockan var runt tio så började det bli ohållbart så vi satte alla hundarna i bilen och köre mot Östersund. Efter en minut var det alldeles lugnt, inget gnäll inget hässjande, Unni och Moa bara låg och åkte bil som de brukar. De fortsatte att hålla sig lugna även om bilen stod still med motorn igång. Vid halv ett var vi hemma igen och det var slut på smällandet.
Mest orolig var jag för att Moas oro skulle få henne att börja föda sina valpar och att det skulle vara för tidigt. Jag oroade mig också för Lilja Kanin som även honska ha sina ungar vilken dag som helst - en kaninhona som oroas för mycket biter ihjäl sina ungar.
Som tur var så gick allt bra och alla magar fortsätter att växa ett tag till :o)
Kommentarer
Postat av: Anna-Lena
Vilka högdräktiga tikar!! Vilken tur att de lugnade ner sig efter smällandet, det brukar ju ta liten tid...(talar av egen erfarenhet av skotträdd hund). Hoppas allt går bra med ninisarna oxå, det tycker Ila också för hon vill ha mer såna att spana in ;-)
Trackback
