Har ni sett...
... vilken stilig kille Foss har blivit :o)
foto: Liv Skjervik
Tack Liv för de fina bilderna.
foto: Liv SkjervikTack Liv för de fina bilderna.
Truls...
... visade sig vara en ren naturbegåvning i utställningsringen. Gick fint med bara lite bus ibland, ställde sig perfekt alldeles av sig själv, svansen högt buren och viftande även när han stod still och öronen var på helspänn... han var helt enkelt en STJÄRNA. Och resultatet blev därefter - hp, BIR, BIG, BIS-valp 6-9månader. Jag är så stolt över honom och glad över att hans ägare lånade ut honom till mig, tack för det Yvonne och John.
Lundetuvans Trols Krutbrenner 7/11 2009
foto: Erika Espwall
BIS, BIG, BIR och hp rosetter.
Det var inte sista gången jag lånar med mig honom till utställning det är säkert :o)
Lundetuvans Trols Krutbrenner 7/11 2009
foto: Erika EspwallBIS, BIG, BIR och hp rosetter.
Det var inte sista gången jag lånar med mig honom till utställning det är säkert :o)
Besviken och lessen...
... är vi idag.
Vi har ju i två år försökt att få Unni dräktig. Vi har provat tre olika hanar men det har inte riktigt velat lyckas. Unni har ställt upp sig och bjudit in, men i sista sekunden har hon pipit till och hoppat undan. I och för sig inte så ovanligt hos en "nybörjare" men de brukar ju ge sig efter ett tag. Så inför detta löp hade vi i samråd med avelsråden i Sverige och Norge bestämt att om det inte gick vägen så det skulle skulle det bli insemination.
På måndagen förra vecka så kom snygga Berra och skulle få göra ett försök till. Han har uppvaktat och varit så ihärdig och Unni har verkligen visat att hon var med på noterna, men precis som förut har hon dragit sig ur i sista stund. Så i torsdags var hon till veterinären som tog blodprov för att kolla hormonnivån och gjorde ett vaginalutstryk. Allt visade att under helgen var det dags.
När det inte blivit någon riktig parning tills idag så beställde jag tid hos Maria Edler som är den enda veterinären i Jämtland som är godkänd av SKK för att göra insemination på tikar. När hon undersökte Unni så visade det sig att hon har en (troligen ärftlig) missbildning i vaginan som kallas mittsträng. Man kan förklara det så att vaginan delar sig i två och går sedan ihop igen, hanhunden kan således inte komma in för att fullfölja en parning. Om en tik med denna missbildning mot alla odds blir dräktig så kan hon sedan inte föda fram sina valpar utan måste snittas. Veterinären försökte att stoppa in sitt lillfinger men det gick bara in ca 4 cm.
Så nu är det alltså ett faktum - Unni kommer aldrig att få några valpar. Och hon som skulle ha blivit en sån underbar mamma. Vi är så besvikna och lessna...
Vi har ju i två år försökt att få Unni dräktig. Vi har provat tre olika hanar men det har inte riktigt velat lyckas. Unni har ställt upp sig och bjudit in, men i sista sekunden har hon pipit till och hoppat undan. I och för sig inte så ovanligt hos en "nybörjare" men de brukar ju ge sig efter ett tag. Så inför detta löp hade vi i samråd med avelsråden i Sverige och Norge bestämt att om det inte gick vägen så det skulle skulle det bli insemination.
På måndagen förra vecka så kom snygga Berra och skulle få göra ett försök till. Han har uppvaktat och varit så ihärdig och Unni har verkligen visat att hon var med på noterna, men precis som förut har hon dragit sig ur i sista stund. Så i torsdags var hon till veterinären som tog blodprov för att kolla hormonnivån och gjorde ett vaginalutstryk. Allt visade att under helgen var det dags.
När det inte blivit någon riktig parning tills idag så beställde jag tid hos Maria Edler som är den enda veterinären i Jämtland som är godkänd av SKK för att göra insemination på tikar. När hon undersökte Unni så visade det sig att hon har en (troligen ärftlig) missbildning i vaginan som kallas mittsträng. Man kan förklara det så att vaginan delar sig i två och går sedan ihop igen, hanhunden kan således inte komma in för att fullfölja en parning. Om en tik med denna missbildning mot alla odds blir dräktig så kan hon sedan inte föda fram sina valpar utan måste snittas. Veterinären försökte att stoppa in sitt lillfinger men det gick bara in ca 4 cm.
Så nu är det alltså ett faktum - Unni kommer aldrig att få några valpar. Och hon som skulle ha blivit en sån underbar mamma. Vi är så besvikna och lessna...
Minnesgudstjänst...
... för de som avlidit i Brunflo församling under det senaste året var det i Brunflo kyrka. En av dessa var min pappa som dog 11 februari 2008. I kyrkan tändes ett ljus för var och en av de 109 personerna, de anhöriga kunde sedan hämta just "sitt" ljus.
Innan vi gick till kyrkan träffades vi hemma hos en av mina systrar och åt tillsammans. Efterrätten var en god fruktsallad...
... som mina underbara systerdöttrar gjorde...
... och servarade tillsammans med vaniljsås.
Jag är så lyckligt lottad som har alla mina systrar.
Innan vi gick till kyrkan träffades vi hemma hos en av mina systrar och åt tillsammans. Efterrätten var en god fruktsallad...
... som mina underbara systerdöttrar gjorde...
... och servarade tillsammans med vaniljsås.
Jag är så lyckligt lottad som har alla mina systrar.
