SE UCH
Lundetuvans Ylva Myrstjerneblom fick sitt 3:e cert i Luleå och kan nu tituleras Svensk Utställningschampion och detta trots att hon ca en vecka innan utställningen bestämde sig för att det var dags att byta pälsen. Domare var Svein Helgesen från Norge.
Fina Ylva som är så lik sin mor, mormor och mormorsmor.
Trött Ylva hade en fint solgardin på vägen hem.
Vårt resesällskap Ulrika fick också hon en champion att ta med sig hem.
SV UCH Fugatos Do Re Mina, "Rita".
Hur vackra och hur många utmärkelser de än får så är det ändå springande fritt i skogen som våra vovvar är allrs vackrast <3
Vikke väntar å väntar...
Jag kan inte förstå vad som är på tok. Jag har annonserat i Lokus, på Blocket och finn.no men ingen verkar vilja ha denna underbara lundehundskille som familjemedlem. Tror folk att jag är den elaka norskan Aud Stokman/Anne Olsen som hade "dödens kennel" eftersom jag bor i Hammerdal? ...eller tror man att det är nåt fel på Vikke eftersom han blivit kvar när alla andra valpar är sålda?
Vikke är en underbar kille, lyhörd, läraktig och busig precis som en hane i hans ålder ska vara. Han är lite blyg och tycker det är lite läskigt att vara utan sin mamma och moster på promenader eftersom han är så van vid att alltid ha dem nära, men det är något vi jobbar på och som kommer att försvinna med tiden.
Om det inte vore för att jag har bestämt mig för att inte ha någon fertil hane här hemma så skulle jag behålla honom själv.
Sovstilar och andra söta bilder
Jag har inte tagit så väldigt många bilder på de två valpkullarna i höst och inte har jag heller bloggat och lagt ut så många av dem som blivit tagna, men det ska jag nu råda bot på, så varsågoda :o)
Mat och mys på köksgolvet.
Många små besökare har det varit här...
...och är det något som...
...hör ihop, så....
...är det barn och valpar.
Mycket bus har det varit, dragkamp är en favorit.
Lea gillade att stå uppe på pallen...
...och Vikke ville sova under den.
Hjärtegryn <3
Ylva har hela tiden varit underbar mot sina egna valpar och mot sina halvsyskon.
Detta välkomnande har jag fått på mornarna.
I nästa inlägg blir det nog några filmer från valptiden.
Besök :o)
Det är alltid roligt när vi får besök av barn och dessutom så är det så nyttigt för valparna att få träffa dem. Idag kom en syster till mig och med sig hade hon Iduns lillmatte, Ylvas lillmatte och en kompis till henne. Det blev väldigt mycket gos och kel, och lite bus också.
Alla 6 valparna tar det lungt och vilar sig inför besöket.
Iduns lillmatte med sitt "barnbarn" Kaja,
... Ylvas lillmatte med Abbe...
...och kompisen med Akke.
Inte bara barna ville gosas med valparna,
...syster min ville också och här tjusas hon med Vikkevire.
Några små pauser i gosandet hanns det med, en för att äta plättar och en för att spela Vänd-10:a.
Malin med Frode och Lea, Sanna med Abbe och Akke, Vilma med Kaja och Vikkevire (det fint samstämda leendena fick vi till med att säga "griiiiisfiiiiiis")
Vilma med sina "barnbarn" - Iduns valpar Kaja, Abbe, Vikkevire och Akke.
Malin med sina "barnbarn" - Ylvas valpar Frode och Lea.
Nästan 4 timmar med gosande barn gjorde valparna väldigt trötta och det blev en ovanligt lugn kväll ;o)
Till sist en bild på suspekta besökare som jag hade i Hallowen...
...Ylva kände på en gång att det var hennes promenadkompisar :o)
:o)
Valpar på G :o)
Nu är jag så gott som säker på att det blir valpar här hos oss inom en snar framtid :o) Alla tecken finns där och Ylva får dem en vecka före Idun, hela tiden. Denna vecka är det Idun som inte har nån matlust och förra veckan var det Ylva, osv...
Om nu allt går vägen även fortsättningsvis så kommer det att blir det så här:
Vecka 39-40 föds det valpar som har Frodo av Vinterskogen som pappa och Lundetuvans Ylva Myrstjerneblom som mamma. Ur denna kombination ska jag behålla en tik om det blir någon. Här ser du deras stamtavla http://pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:516552;2:871563&g=5&p=lun&date=iso&o=ajgrep Om dessa valpar ärver sina föräldrars temprament så kommer de att bli små soltroll som tar livet med en klackspark, är lyhörda och samarbetsvilliga och alltid är öppna för såväl bus och äventyr som avslappning och kel. Exteriört bör de också bli fina, lagoma i storlek (kanske lite åt det lilla hållet), med bra vinklar och fina tassar :o)
Vecka 41 föds en kull med Pigunetts Ärlig-Lunde som far och Lundetuvans Idun Rynkerose som mor, så här ser deras stamtavla ut http://pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:516605;2:494749&g=5&p=lun&date=iso&o=ajgrep
Valparna i denna kull förväntas också de bli exeriört fina i mellanstorlek. Idun är mycket social och älskar människor och kel, pappa Nisse är lite mer värdig i sitt uppträdande och väljer vilka människaor han ska bevärdiga med sin uppmärksamhet, så det blir spännande att se hur valparna blir. Om jag tittar på tidigare avkommor från Nisse så blir de lugna, öppna, lyhörda, kelsjuka, samarbetsvilliga och helt underbart älskvärda.
Den som är intresserad av en valp kan maila mig på [email protected]
Nya framgångar
bilderna på Foss är från 2010, fotograf okändN DK UCH Lundetuvans Foss Svartkurle
Lundetuvans Nanna Vårmarihand har varit på utställningsturné i Danmark och kan förutom SvEnsk UtställningsCHampion nu även lägga till DansK UtställningsCHampion till sina titlar.
fito på Nanna: Barbro GustavssonSE DK UCH Lundetuvans Nanna Vårmarihand
Lundetuvans Saxo Vassarve har varit till Druskninkai i Litauen på utställningar och där blivit Cupvinnare och BALTisk Winner 2011, han tog även 2 cert och det fattas nu bara två finskt cert för att bli FINsk Litauisk UtställningsCHampion.
foto på Saxo: Anneli RosenbergBALTW 2011 Lundetuvans Saxo Vassarve
Som uppfödare till dessa fina hundar kan jag bara ta åt mig en liten del av äran, störst del har ägarna som åker land och rike runt och ställer ut sina skuddslingar. STORT tack och grattis till er - Liv Skjervik (Foss), Barbro & Hans Gustavsson (Nanna) och Anneli Rosenberg (Saxo).
Här hemma jobbas det för fullt på att nya valpar ska födas under hösten 2011 ;o)
Norsk utställningschampion...
På NKK:s uinternationella utställning i Trondheim 2/7 med Björge Christiansen som domare fick hon ökl-Exillent, Ökkl-1. ck, Btkl-4 och R-cert. Eftersom de av tikarna som kom före henne redan är norska champions så får hon certet och blir därmed NO UCH :o)
SE UCH, NO UCH Lundetuvans Idun Rynkerose.
Visseligen är det en det en liten procedur innan man får allt bekräftat, men efter vad som blev så ska det vara klart.
Sikfors
Jag och Idun tar sats...
Fina SE UCH Lundetuvans Idun Rynkerose fick exellent, ck och Btkl 2.
Ylva är duktig och står fint på bordet.
Lundetuvans Ylva Myrstjerneblom får nog slipa på stilen lite... hon fick exillent med fin kritik och får växa på sig lite tills nästa utställning.
På lördag kväll var det god mat och dryck... och servicen var som på det värsta lyxhotellet.
Efter en skogspromenad ville Rita, Tikki, Idun, Ylva, Ila, Aigo och Siv ha den mat som Stina höll på med i köket.
Eftersom det fanns en björnfäll på golvet så var denna bild ett måste... Idun, Ylva, Rita, Siv, Aigo, Tikki och Ila är inte rädd för björnen... Ylva ville helst gnaga på klorna men det fick hon inte.
Alla foton i detta inlägg är tagna av Stina Grufvisare.
Tack Stina och Anna-lena för en härlig helg, jag tror vi gör den till en tradition ;o)
6 år...
# 2 Moa
Ända sedan Moa efter sin senaste kull fick IL har jag vetat att hon inte kan få någon mer kull och eftersom min inriktning är att bara ha avelstikar så visste jag att hon måste flytta. Det har varit ett svårt beslut eftersom Moa är min första lundehund och den som gjorde att jag för mer än 5 år sedan fastnade för rasen.
Att hon skulle vara kvar inom familjen har varit självklart och som spekulanter har jag haft en syster och en kusin, båda har katt/er och bor i stan. Vid några tillfällen när vi varit bortresta har Moa bott hos syster och hennes två katter, Svante och Otto. När nu syster fick ändrade arbetsförhållanden så kom schansen att prova om Moa skulle kunna bo där permanent.
Och så har det nu blivit, Moa är numer sambo med Svante och Otto i Ängsmon hos min syster Ulla.
Här är Moa i sitt nya hem där hon får ligga i soffan och ha det mysigt.
Fler bilder på Moa och hennes nya familj kommer så småningom.
Unnis nya liv
På kvällspromenad med matte...
...utan koppel och inga staket...
...och en alldeles egen gård att hålla koll på.
Mysa i sängen med lill-husse...
...eller i soffan med katten Rut.
På utflykt med familjen - klättra, busa och springa fritt...
...åsså lite fika - livet är underbart.
Änn en gång... vilken lyckodag det var den dagen Jenny ringde och vill komma förbi och kika på mina lundisar... den dagen det sa "klick".
Unni
Strax efter att vi fått reda på att Unni aldrig skulle kunna få valpar så bestämde jag att hon skulle omplaceras. När så Moa fick fina tikvalpar och jag beslutade mig för att behålla Ylva så var det bara så, Unni skulle få flytta när rätt hem dök upp. Jag har ju inte letat aktivt efter ett nytt hem till henne utan väntat på det rätta tillfället och helt plötsligt var det här.
Det började med att nya matte Jenny en morgon ringde och frågade om de fick komma in på vägen hem från semestern i Östersund och titta på mina lundehundar. Självklart fick de det och jag kände med en gång att här är Unnis nya familj. Barnen var mjuka och fina i sina händer när de klappade och kramade, och Jenny hade under flera år velat ha en lundehund och tyckte det var bättre att ta en vuxen när barnen var små. Pappa/nya husse var med på noterna han med och tyckte det kunde vara trevligt med lite resesällskap ibland på jobbet som tradarchaffis.
Det blev bestämt att de skulle komma tillbaka efter några dagar och hämta henne och i tisdags var det dags. Jag är fullständigt säker på att Unni visste vad som var på gång och hon var glad över det. Med svansen i vädret ledde hon ut sin nya husse och matte till bilen, hon som brukar vägra att gå om ingen annan av hundarna eller jag är med.
Resan hem till Älvsbyn gick bra och Unni låg på mattes fötter hela tiden.
foto: Jenny LundkvistOch här ligger hon nu, utanför sitt nya hem och gnager på ett ben utan att behöva dela med sig eller vara ängslig för att nån ska komma och knycka det av henne.
Jag önska Unni och hennes nya familj allt gott och lycka till.
Odin Trollnype
Lundetuvans förstfödde finns inte mer, han drunknade i lördags vid en tragisk olycka när han skulle hoppa iland från båten som han tillbringat så gott som hela sitt liv på.
Norges vinstrikaste lundehund 2008 NUCH NV-08 Lundetuvans Odin Trollnype
7/1 2007 - 13/3 2010 (på bilden är han 8 veckor)
Saknaden efter honom är stor och våra tankar går till hans ägare Beate och Arve. Det var hos Arve som Odin bodde hos för det mesta. Vi förstår vad ni genomlider och att saknaden efter en kär och god vän är stor.
Grattis!
Jorm, Idun och Odin 8 veckor.
HUND 2009
Vi delade bil med tre sibbe-människor och tre sibbar (siberian huskey). Under resan var det inte tyst i bilen många sekunder och efter ca 9 timmar med mycket prat och skratt var vi framme.
Middagspaus och rastning vid Tönnebro.
Väl framme vid Älvsjömässan så lastades allt ur som sibbe-folket skulle ha i sin rasmonter och Idun och jag blev hämtade av vår värd för helgen - Hans som är Nanna Vårmarihands husse. Efter en bilfärd till Ösmo var vi framme och blev varmt mottagna av matte Barbro och Nanna.
Detta är cirka en tredjedel av alla priser och rosetter som Barbro och Hans tagit genom åren med sina fyra lunde-killar.
Bilder från själva utställningen utställningen kommer kanske så småningom, jag glömde helt enkelt fota.
Iduns resultat efter debuten i stora världen bled Chkl 2, ck, Btkl 3, vilket vi väl måste säga var godkänt.
Idun vilar ut i Nannas säng efter en hektisk dag.
Lika som två systrar, men nog ser ni väl vem som är vem...
Nanna jobbade hårt med att få igån lek med sin trötta syster.
Matte fick ställa upp och busa i stället.
På söndag hjälpte Idun och jag till lite I Svenska Lundehund Sällskapets rasmonter, det var verkligen roligt att träffa så många människor och få berätta om lundehundens alla egenheter och fördelar.
Här är det Maria Hedström från Kung Sunes kennelsom pratar lundehund med intresserade.
Idun var med i rasparaden :o)
Mycke folk var'e... här vid polarhundklubbarnas monter.
Måste bara visa er ett dåligt foto på ett fantastiskt broderi. Det är Nannas "storebror" Olle som Barbro broderat utifrån en fotoförlaga och som tog två år att göra - helt fantastiskt!
Till sist vill jag säga tusen tack till Barbro och Hans för deras stora gästfrihet, hoppas vi får chansen att åtgälda det till sommaren.
Truls...
Lundetuvans Trols Krutbrenner 7/11 2009
foto: Erika EspwallBIS, BIG, BIR och hp rosetter.
Det var inte sista gången jag lånar med mig honom till utställning det är säkert :o)
Besviken och lessen...
Vi har ju i två år försökt att få Unni dräktig. Vi har provat tre olika hanar men det har inte riktigt velat lyckas. Unni har ställt upp sig och bjudit in, men i sista sekunden har hon pipit till och hoppat undan. I och för sig inte så ovanligt hos en "nybörjare" men de brukar ju ge sig efter ett tag. Så inför detta löp hade vi i samråd med avelsråden i Sverige och Norge bestämt att om det inte gick vägen så det skulle skulle det bli insemination.
På måndagen förra vecka så kom snygga Berra och skulle få göra ett försök till. Han har uppvaktat och varit så ihärdig och Unni har verkligen visat att hon var med på noterna, men precis som förut har hon dragit sig ur i sista stund. Så i torsdags var hon till veterinären som tog blodprov för att kolla hormonnivån och gjorde ett vaginalutstryk. Allt visade att under helgen var det dags.
När det inte blivit någon riktig parning tills idag så beställde jag tid hos Maria Edler som är den enda veterinären i Jämtland som är godkänd av SKK för att göra insemination på tikar. När hon undersökte Unni så visade det sig att hon har en (troligen ärftlig) missbildning i vaginan som kallas mittsträng. Man kan förklara det så att vaginan delar sig i två och går sedan ihop igen, hanhunden kan således inte komma in för att fullfölja en parning. Om en tik med denna missbildning mot alla odds blir dräktig så kan hon sedan inte föda fram sina valpar utan måste snittas. Veterinären försökte att stoppa in sitt lillfinger men det gick bara in ca 4 cm.
Så nu är det alltså ett faktum - Unni kommer aldrig att få några valpar. Och hon som skulle ha blivit en sån underbar mamma. Vi är så besvikna och lessna...
Utställningen...
På fredagkväll hade jag tänkt lägga mig tidigt eftersom vi skulle åka fem på morron. På tv-vädret hotade de med snö så vi kände att det var bäst att sätta på vinterdäcken. sagt och gjort och vi var klar vid tiotiden, till sängs, men jag kunde inte sova. När klockan var tre klev jag upp eftersom det ändå inte skulle vara nån mening att somna för att sova en halvtimme.
Resan till Sundsvall gick bra och vädret var kallt och soligt och vi var framme klockan 8, brecis som beräknat.
Hade tänkt mig att Idun skulle få sitt tredja cert och bli champion, men att hon dessutom skulle bli bästa tik och bäst i rasen var helt överraskande och skitkul.
Så här lyder hennes kritik:
Mycket tilltalande helhet, välformat tikhuvud, bra uttryck, korrekt burna öron, stark överlinje, välkroppad, står korrekt, välutvecklade tår, rör sig väl runt om. Kvalitet rakt igenon.
De sista orden värmer mest och säger egentligen allt, jag är sååååå stolt.
Mountjoy Spralliga Sune - BIM, domare Birgitta Svarstad och Lundetuvans Idun Rynkerose BIR
Resultat Sundsvall VNKK:
Moa - 3chkl, ck, 4btkl
Unni - 1chkl, ck, 2btkl, R-cacib
Idun - ökl-I, 1ökkl,ck, 1btkl, cert, cacib, BIR
På Svenska Spets- och Urhund Klubbens utställning i Bergeforsen å söndagen gick det inte lika bra,och lika skönt var det. Nu fick vi åka hem medan det var ljust och det kom ingen snö förän vi var mellan Viksjö och Graninge.
Resultat Bergeforsen SSUK:
Moa - 3chkl, ck, 4btkl
Unni - 2chkl, ck, 3btkl
Idun - R-chkl
Hädanefter blir det lite krångligt om jag ska ställa alla tjejer samtidigt, nu när de är i championklass alla tre. Moa tycker egentligen inte att det är särskilt roligt och Unni är lagomt road. Idun däremot verkar tycka det är lite kul att få vara ensam och leka med matte, så det är kanske henne jag ska satsa på framöver... vi får se. Tills vidare är jag nöjd som det är :o)
Högbo lördag em
Dagen har varit riktigt bra :o)
Först ut i utställningsringen gick Moa och Berras son - Jorm. Han fick 1:a och att han inte gick vidare berodde nog medt på hans ovana med utställning.
Jorm och hans familj gjorde utställningsdebut.
Sedan var det Iduns tur och hon fick ökl 1, öklk 1, ck, btkl 3 och cert.
Moa och Unni skulle båda in i championklass så jag tog Moa och Reidar gick med Unni. Moa ville inte vara med idag och gick som om hon sov, blev chkl 3 och slapp vara med mer i dag.
Unni däremot var glad och tyckte dat var roligt med utställning och hennes resultat blev chkl 1, ck, btkl 1, cacib och BIR. Kan ni tänka er - hon slog 7 andra lundehundar och blev BÄST I RASEN!!
Unni BIR och Mountjoy Spralliga Sune BIM, domare var Matti Tuominen.
När det var dags för gruppfinaler så var Unni så glad att få följa med oss alldeles ensam, sitta i knät och få en massa godis, men så knäppte de på högtalaranläggningen och det lät som åska och Unni är jätterädd för den. Svansen mellan benen och inget var kul längre, inte ens godis var gott längre.
Men, men... lundisar brukar inte placera sig i gruppfinalerna och hon blev i alla fall BIR :o)
