Uppdateringar

Long time, no see... Ketschup-effekt... kalla det vad ni vill, men nu har jag i alla fall gjort 5 uppdateringar på samma gång.

Det har faktiskt hänt en hel del och till sist så har jag tröttnat på att vänta på bilder från aandra och använder mina halvdåliga mobilbilder.

Scrolla nedöver till #1 och börja där, så får ni se vad som hänt...

...och jag lovar, jag ska försöka att uppdatera lite oftare hädanefter ;o)



# 5 Mylta

Som jag berättat i ett tidigare inlägg så har min kaninflock minskat under den senaste tiden. Men då min systerdotter på grund av flytt till lägenhet, inte längre kunde ha kvar sin Molgan (numer heter hon Mylta) så fick hon flytta hit 



Till att börja med var det riktiga slagsmål så jag delade av buren så att Mylta fick ett eget hörn...



... även ute i hagen fick hon en egen del, Odon är nyfiken ;o)



Numera är de vänner och ute i hagen ser det ut så här - Mylta längst fram,
Jolster hukar bakom stocken och Odon håller utkik :o)



Och i buren är det inte längre någon mellanvägg, Odon, Jolster och Mylta.




# 4 Vilma och Malin

På höstlovet kom mina älskade systerdöttrar Vilma och Malin på besök några dagar. Också min kära och allra bästa dottern Sofi följde med för att underlätta för mig eftersom jag inte var i bästa form. Aldrig skulle kunna komma på tanken att inte genomföra något jag lovar "mina" småtjejer.

På torsdagen var vi och hälsade på min svåger Micke på hans jobb.



Först törs tjejerna stå på grävarens band...



... sedan inne i styrhytten...



...och till sist åka i skopan.



Sofi fick provköra hjullastaren...



... som är så här STOOOOR.



Sedan var det dags för fika i baracken...



... och allra sist fick Sofi prova att köra grävaren, vilket hon klarade med glans.



Trots att det började bli mörkt så måste vi passade på att stanna till en stund för att kasta sten i Ammerån.


På fredagen tränade Malin och Vilma med sina hundar inför lördagens inofficiella utställning på Frösön, De lärde sig hur de skulle gå och hur de skulle ställa Idun och Ylva för att det ska bli så bra som möjligt. Framöver kvällen var det dags att bada dem och göra dem fina :o)


Vilma tvättar...



... och torkar Idun.



Malin tvättar...



... och torkar Ylva.



Tjejerna hade bestämt att vi skulle äta tacos till middan, men då
fick de allt hjälpa till med att hacka och skära medan jag stekte köttfärsen.



Dukade fram och gjorde fint fixade de också, mina småpigor.



Smaskens blev det, bara att lasta in.


Så blev det då äntligen lördag och dags för utställning.


Malin visade Ylva i juniorklass där hon fick en 1:a och Hp.



Vilma visade Idun i championklass så hon fick Bir och 2-Big.


Alla bilder är tagna med mobiltelefon därför är de grusiga, men bättre det än inga blider allas - tycker jag :o)

Tack älskade Sofi för att du hjälpte mig så att småtjejerna kunde komma trots allt.







# 3 Räven vs Kaniner 2-0

Mina två första kaniner, Klint och Lilja, finns inte mer för en räv som lärt sig ett lätt sätt att hitta mat har tagit dem. Ja, det är i alla fall vad jag tror, men några bevisa har jag ju inte.


Jolster, Lilja, Odon och Klint ca två veckor innan två av dem försvann.

Våra grannar som i våras köpte en kaninunge av mig kom en morgon och berättade att Sixten hade rymt. Onsdag efter fanns inte Klint i hagen och jag trodde att han blivit sjuk och krypit ner i den djupa håla som mina kaniner har grävt och att dött därnere. Jag tog kontakt med sotaren som skulle ta med en fiberoptikkamera och kika ner i hålan, men innan han hunnit komma så var även Lilja borta.

Jag blev misstänksam att något allvarligt hade hänt och undersökte hagen och buren noga men inga spår efter nån jakt hittade jag inte. Jag märkte att Odon såg rädd och annorlunda ut och upptäckte så att hans svans var borta, bara en knota och ett sår fanns kvar. Nu började jag misstänka att det var räven som varit framme och när grannen berättade att de hittat resterna efter Sixten så förstod jag att det var så.

Odon fick uppsöka veterinären och fick antibiotika med banansmak för sin förlorade svans, något som han heroiskt lät mig tvinga i honom två gånger om dagen i fem dagar. Nu har såret läkt och han verkar inte lida av att vara svanslös.


Svanslösa Odon snackar med Ylva.





# 2 Moa

Ända sedan Moa efter sin senaste kull fick IL har jag vetat att hon inte kan få någon mer kull och eftersom min inriktning är att bara ha avelstikar så visste jag att hon måste flytta. Det har varit ett svårt beslut eftersom Moa är min första lundehund och den som gjorde att jag för mer än 5 år sedan fastnade för rasen.

Att hon skulle vara kvar inom familjen har varit självklart och som spekulanter har jag haft en syster och en kusin, båda har katt/er och bor i stan. Vid några tillfällen när vi varit bortresta har Moa bott hos syster och hennes två katter, Svante och Otto. När nu syster fick ändrade arbetsförhållanden så kom schansen att prova om Moa skulle kunna bo där permanent.

Och så har det nu blivit, Moa är numer sambo med Svante och Otto i Ängsmon hos min syster Ulla.



Här är Moa i sitt nya hem där hon får ligga i soffan och ha det mysigt.

Fler bilder på Moa och hennes nya familj kommer så småningom.


# 1 Jolster

Hos mig bor alla kaniner i flock och för att det ska fungera så måste hanarna kastreras. I slutet av september var det Jolsters tur. Det är alltid lite nervöst att söva en kanin eftersom de kräver så hög dos att det lika lätt kan dö av det, men även denna gång gick det bra tack vare min bästa husveterinär Anna-Karin Eng.


Här ligger Jolster sövd, tvättad och klar för operation.



Kaniners testiklar är långa, smala...



... och förhållandevis stora... kanske för att kaniner ska kunna föröka sig som kaniner.



Allt är klart och Jolster ser ju nöjd ut, eller hur :o)


Det var alla 5 nya inläggen... så ni ser, det har hänt en del :o)





RSS 2.0