Kennel Lundetuvans blogg...

I söndags råkade jag ut för en olycka... eller egentligen var jag ganska kalvig och oförsiktig så jag fick väl skylla mig själv.

Hade valpköpare hos mig som just kommit och vi satt på golvet och lekte och kelade med valpar då det ringde på dörren. Jag hoppar upp och ska kliva över kompostgallret när min högra fot fastnar på gallret, jag försöker justera balansen med att hoppa på ett ben men lyckas inte utan faller ner på höger knä. Känner först mest att det gör ont i knät och eftersom jag vridit det ur led två gånger förut så blir jag lite rädd, men känner samtidigt att det nog är okej med det. Kliver upp och förstår då att det är nåt tokigt i hälen, men jag kan ju gå på foten även om kallsvetten strömmar och det susar i öronen.

Nåväl jag fortsätter att umgås med valpköpare och vi äter middag, jag säger farväl till valpen och sätter mig för att titta på tv och pusta ut. Jag känner tydligt att nåt är fel men vill inte ha gjort illa mig så jag bestämmer mig för att inte åka på akuten trots att både min man och min son tycker att jag ska göra så... men jag vill inte, det kan ju inte var så farligt jag kan ju gå på foten utan att det gör ondare. Förresten gör det inte så fasligt ont över huvudtaget.

På måndag sover jag länge och är arg och sur, har svårt att gå men vill inte erkänna att nåt är mycket på tok. Ringer 1177 och där tycker de att jag ska ta 2 Alvedon och avvakta, på HC får jag intet svar. Framåt kvällen går jag med på att åka till akuten och jag kommer dit vi 19-tiden. Ca 22 kommer jag in till läkaren som konstaterar att hälsenan är av och skickar mig på röntgen för att vara säker på att det inte finns några skelettskador. När klockan är 01:30 kommer läkaren och säger att det ser bra ut och att jag kommer att bli tillfälligt gipsad eftersom de inte har nån ortos-stövel på akuten, utan en sån ska jag få nån dag senare på Ortopedtekniken.

Ca klockan 4 är vi hemma och jag får inte stödja på foten utan ska bära mig själv på kryckor och det förstår jag ju inte ska gå mer än en dag eller så innan axlar och nacke lägger av. Har tur och får komma till ortopedteknikern
redan mitt på dan dagen efter. Lite bråttom blir det att hinna så för att spara tid när vi kommer till lasarettet så ska min man parkera bilen medan jag tar mig mot ortopedteknikern med hjälp av rullstol. Vilken cirkus och fy f-n vad det var jobbigt - kände helt klart dagen efter vilka muskler som användes.

När jag så fick min ortos-stövel var det helt fantastiskt - jag stoppar bara i foten, spänner fast alla remmar och blåser upp den med en inbyggd pump och så sitter ben och fot helt fixerad och jag kan gå igen.



Ungefär 8 veckor kommer läkningen att ta. Inne i stöveln under hälen ligger 3 kilar som gör att fotleden är sträckt, dessa kommer att tas bort succesivt så att foten till slut är i 90 graders vinkel igen. Jag kan öppna på stöveln för att lufta min fot, för det är väldigt varmt där inne. Jag kan också släppa ur luften när jag sitter så att det blir lite bekvämare. Det är ganska lätt att gå i den men jag är så där 10 cm låghalt men funderar på att hitta en lösning på det ;o) ...vi får se hur det går.